Ruotsi: uutinen vaalirahoituksesta (KT)

De nyvalda

och deras första ersättare har redovisat för sin valfinansiering. Nu vet vi alltså allt om deras finansiärer.

Eller vet vi? Tyvärr är lagen som föreskriver en

full av kryphål som effektivt utnyttjas.

Att de som donerat mindre än

(numeroin) euro får förbli anonyma har dels lett till att just den summan blivit ett tak för många, dels till att större donationer delas upp i flera delar, under olika donatorsnamn.

Men framför allt är det bara

som behöver uppges, inte vilka som de facto står bakom penningflödet. Fantasin känner inga gränser.

Några uppger sin stödförening som enda finansiär. Skall

tro att stödföreningen samlat ihop pengarna med hjälp av lotterier och loppmarknader?

Ytterligare en del uppger någon

, genom vilken företag eller privatpersoner tydligen kan kanalisera pengar och själva förbli anonyma.

Och så finns det förstås de som

lagen kräver, och berättar allt. De är värda en eloge. Ärlighet varar längst.

Ett annat problem är att det inte kan vara hälsosamt för demokratin att

sväller över alla rimliga gränser.

Varför behövde till exempel Sauli Niinistö över

(numeroin) euro för att säkra sitt inval? Tyckte han inte att han var tillräckligt känd? Eller siktar han högre? (HBL 23.5.2007)